BLOGG: Rätt att sälja Räven

OS-BLOGGEN Inte sedan So What såldes för 25 miljoner veckorna före Sydney har dramatiken varit större inför ett OS. Tornesch är värsta tappet. Men förmodligen gjorde Malin rätt som sålde Räven.

BILD: Rätt personkemi.

Innehållet i den extrainsatta presskonferensen i Falsterbo på söndagen var superhemligt. Varför inte annonsera att det var exempelvis en lagändring? Så att man såg till att prioritera sin tid.

Ville därför inte tro att det var något med OS-ekipagen. Hoppades på något maffigt statement från förbundet om kloner i sporten. Alternativt att FEI skulle piska Aftonbladet/Sportbladet. Så korkat att ens tro att man skrivit något viktigt. Nu handlar det bara om medaljer - inte sportens framtid.

Fattade så fort en dämpad Sylve Söderstrand dök upp.

Så kom det. Malin borta ut OS.

Chockad? Nej. Trist, javisst. Hur trist som helst. Vem vill inte ha Malin i ett lag som ska försvara Sveriges ära?

Men ändå. Ingen människa hade omkommit i en bilkrasch. Ingen häst hade brutit benet. Ingen terrorist hade sprängt Greenwich Park i bitar.

Tornesch har en senvarning som om han får ta det lite lugnt kommer att bli helt bra.

Den första tanke som slog alla var: tänk om Malin haft kvar Räven som reserv. En självklar vinkel i alla nyhetstidningar.

Själv sa hon i SVT dagen efter, att Reveur Räven de Hurtebise, som såldes till Kevin Staut i april, aldrig varit ett alternativ för OS.

Om hon hade varit med på presskonferensen i Falsterbo på söndagen, hade hon kunnat säga det direkt. Svara på alla frågor.

Det hade förmodligen varit urjobbigt för henne, men självklart i de flesta andra sporter. Det är när dessa tävlingsmaskiner sitter där sårbara och hänger, snörvlar och till och med gråter som sporten blir levande och mänsklig.

Dessutom är Malin en vuxen kvinna med två barn och vet att det finns ett liv utan OS, ett bra liv. Dessutom hade alla där i presstältet bara känt sympati.

Vet inte vem som tog beslutet att hon inte skulle vara med.

Det var också omöjligt att nå henne på telefon. Bara en tidning lyckades. Gamla lojaliteter?

Vi andra fick nöja oss med twitter och det självklara ”det känns tungt”.

Så vad återstår - att spekulera, att göra sitt jobb. Det är så det fungerar, särskilt i en tid då atleter och förbund själva vill göra journalisternas jobb genom hemsidor, bloggar, facebook och twitter.

Malin Baryard-Johnsson ägde bara en mindre del av Räven. Även om hon ägt hela hade hon säkert haft flera goda skäl att sälja.

Barnen börjar bli stora, närma sig skolåldern och kan/vill inte kuska runt med mamma på alla tävlingar. Det kanske räcker med en häst på absoluta toppnivå just nu.

Dessutom är det möjligt att Räven är för stark för Malin utomhus. Inomhus har de gjort toppresultat i världscupen.

Kevin Staut passar Räven perfekt. Räven är typiskt fransk, stark och lite låg fram och med ett scoop som till och med fått Kevin att tappa stigbyglarna. Men i Monte Carlo vann de.

Malin och Kevin har samma balans, teknik och känsla. Kevin har även den styrka i bål och ben som Malin saknar.

Malin visste att hästen skulle komma till exakt rätt ryttare och hon fick en slant för det jobb hon gjort med hästen. Även om Phlippe Hubert fick det mesta.

Till sist - Sporthästen kommer att sakna Malin i London. Mycket. På alla sätt. Bara att se kemin mellan henne och RGB är häftigt. Malin bara ä-l-s-k-a-r RGB.

Men Lisen Fredricson är en fajter, säger roliga saker och ska bli spännande att följa.

• Skicka artikeln till en vän