Bye bye London Olympia

OLYMPIABLOGG En fest för publiken. Men medialt är Olympia ett riktigt bottennapp med obegripliga regler och vakter lika trevliga som Stasi. Inte konstigt att brittisk ridsport inte får någon press.

Tvekade länge om jag skulle åka till London och Olympia, eller stanna hemma, kolla på TV och sedan ringa till ryttarna.

Resa är både dyrt och tidskrävande.

Men ibland måste man åka ut i verkligheten, för att hänga runt, odla sina kontakter, få tips, nya kontakter och en äkta känsla.

Fick höra att Olympia är svårjobbat. Media får röra sig mellan pressrummet och pressläktaren. Ingen annanstans. Ingen tillgång till naturliga träffpunkter som framridning och ryttarfik, som på de flesta andra tävlingsplatser.

Men efter löften om hjälp blev det ändå Olympia.

Vad hände? Fick så klart ägna halva första arbetsdagen med att ”bråka”. Så jäkla trist. Tar all energi och fokus och man blir negativ och sur.

För att prata med till exempel en ryttare i Olympia måste man ha en pressmänniska med sig, även under intervjun. Har bara varit med om att jobba med överrock i kommunistdiktaturer.

Så varför i Olympia?

Jo, ryttarna vill vara ifred!!! För vad? undrar man. Det finns ju ingen som vill skriva om brittisk ridsport.

Och varför bara just i Olympia? I Aachen är media och ryttarområdet en enda stor mixed zone. Ingen har problem med det.

Men det har Olympias presstab ingen aning om för this is good old England, jordens medelpunkt.

Efter mycket bråk löstes det ganska bra och vi släpptes lösa under världscuphoppningen.

Dag två var allt tillbaka på ruta ett. Tänkte bara: orkar inte.

Vill dom inte ha press så ska dom inte få det heller. Det finns andra tävlingar att jobba på.

För Svenska Dagbladets fotograf blir det nog ingen mer hästtävling alls. Detta var nog både första och sista gången.

Hennes uppdrag: göra ett stort backstage.

Detta är en erfaret superproffs som vill göra sitt absolut bästa. Väntade till exempel ute i natten 1,5 timme på att hästarna skulle lastas för hemfärd.

Hon var ledsen, frusterad, arg, besviken och förödmjukad. Av extremt otrevliga funktionärer (småpåvar?) och vakter och en stört omöjlig presstjänst.

Fick inte ens fota in i ett halvtomt stallområde från gatan. ??????

”Man känner sig som en misstänkt terrorist”, som hon sa.

Vad kommer hon att säga på hemmaredaktionen tror ni? Vilken fotograf vill då åka på nästa tävling?

Så tänk lite nästa gång du tänker att gnälla på att ridsport för lite media. Det kan ha sina naturliga orsaker.

Och jämfört med många andra länder är svensk press superbra på ridsport. Enda ursäkten för Olympiafolket: det var det väl helt obegripligt att en stor svensk dagstidning gör stora påkostade reportage om ridsporten.

Bye bye Olympia.

• Skicka artikeln till en vän