Dålig lättsits även en tränarbrist

Stilbedömningen i Sämsholm visade tydligt var den stora ryttarbristen finns – i den lätta sitsen. ”De flesta behöver korta sina stigläder minst två hål”, säger Therese Häggsjö, en av två domare.

Av 34 startande i Sämsholms Ryttarförenings 90-klass i lördags fullföljde 27. Ingen fick under fem poäng i stilbedömningen. Men de flesta får ändå bakläxa för sin lättsits.

”Ryttaren får gärna sitta i trepunktsits precis innan hindren men mellan hindren ska de stå upp ordentligt och det gjorde de flesta ryttarna inte i lördags”, säger Therese Häggsjö.

Fälttävlansryttaren och C-tränaren Therese Häggsjö gick i höstas den första utbildningen för stildomare och i lördags stod hon på plats ute i terrängen för att döma Sämsholmstävlingarnas 90-klass tillsammans med Martin Möllgård.

Sitsen drog ner

”Det fungerade ganska bra”, tycker Therese om premiären.

”Det finns ju inget färdigt protokoll att följa så Martin och jag diskuterade igenom innan vad vi skulle titta på.”

Det blev tre huvuddelar. Ett: Sitsen och positionen mellan hindren. Två: Sitsen och positionen i anslutning till hindren och över hindren. Tre: Rytmen och tempot.

Delpoäng ges inte, utan bara en slutpoäng.

Högsta betyg blev 8. Lägsta 5.9. Och det var som sagt brister i den lätta sitsen som drog ner många av betygen.

Therese är inte direkt förvånad. På sina träningar får hon lägga mycket fokus på lättsitsen. Varje gång det kommer nya ryttare brukar hon få be om kortare stigläder. Och inte sällan tycker eleverna det är jobbigt att stå upp i korta läder.

Jockeystigläder

Therese har ett bra knep.

”Eleverna brukar få korta lädren fem hål och stå i riktig jockeysits. När de sen får länga tre hål brukar dom tycka det känns lättare.”

”Jockeysitsen är nyttig också för att stämma av sin balans, att inte ta balansen i händerna.”

Gammeldags balansövningar som att hoppa med händerna i sidorna, snurra i sadeln och så vidare, går sällan att träna på dagens känsliga hästar. Therese jobbar även med ridning på gymnasiet och där finns säkrare hästar som hon brukar ha balansövningar på.

Bara en terrängträning

”På våra tränarträffar har vi pratat mycket om sitsen, så visst kan man tycka det är konstigt att det inte slagit igenom bättre hos ryttarna. Säkert får vi tränare ta på oss detta.”

Svårigheten tycker Therese ligger på debutantnivå. Innan första starten på våren brukar hennes terrängträningar var överfulla. Resten av året har hon ett tiotal elever i regelbunden träning.

”Många tränar uppenbarligen bara terräng en gång om året”, säger Therese som inte vet hur man ska komma åt det problemet men hoppas att stilbedömning ska främja mer träning.

”Det handlar ju lika mycket om säkerheten”.

Lisa Hoff

• Skicka artikeln till en vän