EM-blogg Rotterdam

BLOGG Äntligen är dressyr en sport med nerv, starka känslor och - spänning. Inget i Rotterdam har varit förutsägbart. Bara helt fantastiskt kul att följa. Det började faktiskt redan i U25.

BILD: Mattias Alexander Rath

På förmiddagen red tre unga svenska ryttare i U25-Grand Prix. Sofie Lexner, Sara Enquist och Juliette Ramel.

Sofie lyckades bäst. Glänste rentav och blev fyra efter hästar som Painted Black och Desperados med Ulla Håkanssons 15-årige Charming Boy.

Charming Boy såg ut att stortrivas med sin nya ryttare. Ett charmigt ekipage. Hoppas, hoppas han håller sig fräsch långt upp i åren.

Grand Prix Special blev rena rysaren.

Rose Mathisen fick några missare men lovade gott. Tinne och Favourit är förhoppningsvis på rätt spår igen med piafferna. Hoppas hoppas. Allt annat är ju så BRA.

Patrik Kittel var definitivt uppe och nosade på en medaljplats. En vacker dag får han in en fullträff.

Han hade ju faktiskt kunnat klå Totilas och hade publiken med sig. Den gillade Patriks ritt jättemycket.

Totilas är fortfarande en fantastisk häst, men magin som Edward Gal skapade är borta. Mattias Rath med sin starka tyska ridning passar inte den explosiva svarta hingsten som såg ut att sakna sin holländare.

Det var med blandade känslor man såg Rath sluta utanför pallen. Synd på en så fantastisk varelse som Totilas att hamna så fel. Men tur för sporten. Det är ju en RIDsport, inte en HÄSTutställning.

Men man måste säga om Rath, att MODIG är han. Tänk att sticka in huvudet rakt i det orange getingboet.

Pressen var enorm och han höll på att missa att rida in på banan. Hade inte några i publiken hojtat till honom att han blivit diskad!!!

Och vad gjorde Rath i första halten? Jo, drog in npsen i bringan i värsta rollkuren.

Supergrattis till Adelinde som red fel väg men regerade ändå.

Och så dessa britter. Har alltid gillat deras sätt att rida dressyr. Inte minst dagens silvermedaljör Carl Hesters. Hästarna utbildar han alltid själv från grunden.

På den lilla, fortfarande unga, kvadratiska Uthopia upphäver han tyngdlagen och rider så klokt, så klokt.

På sin andra häst i Rotterdam sätter han upp sin elev Charlotte Du Jardin - och ljuv musik uppstår.

Vem hade trott det för 20 år sedan - att God Old England skulle bli en guldnation i DRESSYR.

Såg nyss laget fira ute på tävlingens allmänna festplats tillsammans med kreti och pleti. Glada, öppna och moderna. Känns betydligt fräschare än det brittiska hopplag som ska till EM i Madrid.

Och just nu travar Globen-kamelerna runt inne på banan med sina lösgjorda överläppar. Inför fullsatta läktare.

• Skicka artikeln till en vän