Faraderas ägare varvar ner

Inger Brinning har groomat färdigt. Nu vill hon njuta mer själv av sin Faradera, en dressyrtalang av världsklass. ”Jag ångrar inget men gör inte om det”, säger Inger och välkomnar en hästägardebatt.

Faradera (f. 1996 e.Florestan-Matcho x) fick sitt stora internationella genombrott i Aachen sommaren 2007. Hon charmade alla med sin mjukhet, talang och utstrålning och tog ryttaren Emma Karlsson hela vägen till OS i Hongkong.

Men nu är framtiden mer oviss. På väg till SM i Helsingborg i höstas fick Faradera en griffelbensfraktur och har först nu börjat sättas igång lite försiktigt.

Vid årsskiftet löpte dessutom Inger Brinnings kontrakt med Emma Karlsson ut.

”Det har varit roligt att satsa på Emma och att visa att det går att nå toppen utan stora ekonomiska resurser”, säger Inger.

”Men det har gått genom att jag har groomat och jobbat stenhårt själv. Nu räcker det. Jag är för gammal och lite för bekväm. Och att bara flyga iväg för att titta är inte min grej. Jag vill vara delaktig.”

Låg status

Inger ångrar inget i upplägget med Emma och förbundet. Hon har haft ”jättejättekul”, fått se världscirkusen och spelet kring den inifrån. Även om allt som hon sett inte varit upplyftande.

”Lite ödmjukhet skulle inte skada”, säger hon till exempel.

Resan till Hongkong var förstås höjdpunkten.

Men hon gör nog inte om det, förundrad över den låga status som hästägarna har.

”Jag har sponsrat Emma, inget snack om det, och det är roligt att se sin häst gå bra. Men det räcker inte.”

Inger tar hiearkin vid större tävlingar som exempel.

”Ryttaren är förstås alltid nummer ett. Efter det kommer ryttarens partner. Som trea kommer groomen. Hästägaren får tillträde till VIP-läktaren men får ingen möjlighet att umgås med ryttaren till exempel vid måltider. ”

Ett annat exempel är planeringen. Framförhållningen är ofta väldigt kort.

”Visserligen är detta en färskvarubransch, men ibland får man veta att man ska utomlands och tävla med bara en veckas varsel.

Glad för inbjudan

Ett tag var Inger, som jobbar som företagskonsult med ledarskap, inne på att ta tag i hästägarintressena. Men hästägarna är en spretig grupp och hon släppte saken.

Inför tävlingarna i Scandinavium kom dock en inbjudan av förbundet till ett mingelparty för hästägare och ryttare. Inger blev glatt överraskad.

”Vad kul, äntligen händer det något. Jag tänkte nästan åka ner. Alla borde samarbeta mycket mer. Sånt här gör att hästägarna blir ännu bättre hästägare.”

Inger vill absolut inte ha åren med Emma och Faradera, eller Fia som hon kallas, på internationell nivå ogjorda. Men hon vill inte vara tacksam heller. I upplevelsen ingår att hon varit så delaktig.

”Det är inte bara Emma som tagit fram Fia även om hon tagit henne längre än vad jag kunnat göra. Det handlar om samarbete”, säger Inger bestämt.

Bud på många miljoner

Fia har varit ett hett eftertraktat byte på världsmarknaden och Inger har blivit erbjuden åtskilliga miljoner. Senast i somras och bland annat av en av världens bästa ryttare någonsin.

Idag har Fias värde sjunkit betydligt. Inger är ändå glad att hon inte sålde, väl medveten om att Fia är en once-in-a-lifetime-häst.

Inger har ridit i hela livet och tävlat till och med Intermediere, bland annat på Fia som hon kallas hemma. Fram till OS-satsningen red hon Fia hemma ett par dagar i veckan. Hon har saknat det.

Nu har hon nått en ny fas i livet. Hon har trappat ner på jobbet och ger sig snart pension på heltid. Då har hon tid att njuta av sina hästar. (Förutom Fia äger hon Donna Louisa som har tävlat Grand Prix med Emma Karlsson.)

Bägge hästarna har stått på Hogsta i Stockholm sedan Inger köpte dem som fyrååringar i Tyskland. I dagarna flyttade Inger längre ut på Mälaröarna, till Sundby Gård.

Vill ta det lugnt

Hon vill ha en lugnare miljö för både sig och sina hästar och ser fram emot att få rida i skogen igen, som förr. Planen är också att ta föl efter både Fia och Lisa vad det lider.

Samarbetet med Emma Karlsson är en öppen fråga. Inger ser gärna att Emma fortsätter att rida bägge hästarna.

”Men först och främst ska jag rida själv och ha det bra med mina hästar.”

Lisa Hoff

• Skicka artikeln till en vän