Har du tänkt på det Sarah?

BLOGG Sarah Thunholm har slutat. Nyheten slog ner som en bomb hos Sporthästen. Skakade om. För vem i pressrummen ska man nu fråga om allt som hänt i ridsportsverige de senaste 35 åren???

BILD: Sarah Thunholm på hugget under VM i Kentucky.

"Sarah! Känner du igen den här ryttaren/hästen/hästägaren/uppfödaren/mamman/pappan/skötaren/mormorn/nya flickvännen?"

"Sarah! Vad hände egentligen den där gången 1990?"

"Sarah! Vem har ridit den här hästen tidigare?"

"Sarah! Vem har varit ihop med vem?"

"Sarah! Blev det fyra fel?"

På den korta tid - jämförelsevis - som Sporthästen har varit med i leken har Sarah alltid suttit där i pressrummet. Som en klippa. En uppslagsbok. Ett stycke modern ridsporthistoria. Alltid - nästan i alla fall - beredd att hjälpa en konkurrerande kollega, ett blåbär i genren i jämförelse.

Och nu?

Ringde Sarah och frågade om hon tänkt på hur Sporthästen ska klara sig ute på tävlingarna? Nu när hon själv sitter säkert i knät på ridsportföbundet.

"Ha, ha. Jo men jag kommer att vara på en del tävlingar", svarar hon och avslöjar:

"Men inte i Falsterbo. (!) Ska till Almedalen istället. Under några år på Länstidningen var jag inte heller i Falsterbo. Annars har jag jobbat där alla år sedan 1990."

INGEN har betytt lika mycket för ridsportjournalistiken som slitvargen Sarah. Ridsporten är skyldig henne ett tack.

Själv tycker hon att det var helt rätt tid att gå vidare till något nytt. Som projektanställt på förbundet ska se till att Idrottslyftet och dess pengar kommuniceras ut till föreningarna. Och att föreningarna ser till att få del av potten.

"Ridsporten är inte så bra på att berätta vad den är bra på", som Sarah säger.

"Det ska bli spännande att resa runt till klubbarna. Det känns som jag valt rätt. Det är rätt år, rätt tid och nästa år har vi vårt 100-årsjubileum."

Men mest njuter hon av att få tänka i nya banor - och att vara omgiven av arbetskamrater. Frilanslivet kan vara ensamt. (Jo, tack.)

"Om jag inte kommer att sakna journalistiken? Jo, när det hettar till. Det sitter i blodet, vad som är en grej, en nyhet. Det-här-är-jag-ensam-om-känslan...När man får känna sig glad och stolt."

(Hon säger däremot inget om att hon kommer att sakna Sporthästens alla frågor på alla lämpliga och olämpliga tillfällen. Eller vår öppna dialog när vi skriker åt varandra "snääällllaa, tyst jag skriver, har lämning om tio minuter!")

Inte bara Sporthästen deppar. Sarahs gamla trogna parhäst Roland deppar också.

"Ja, det är synd om honom, nu får han åka runt ensam på tävlingarna", erkänner Sarah som sedan hon började sitt kontorsliv på kansliet i Strömsholm får lagad mat när hon kommer hem till Roland i Nykvarn på kvällarna.

Lycka till Sarah och grattis till förbundet som lyckades locka över henne på andra sidan.

(Fattas nu bara att Wiveca Schenholm, Sporthästens uppslagsbok om dressyr, lägger av också.)

• Skicka artikeln till en vän