Känslosam debatt efter dödsolycka

Ryttarna gillade inte hindret, men sa inget. Förrän det var för sent. I chocken efter Ian Oldings död har engelsk fälttävlan rest känsliga frågor om hur ryttares kritik av banor hanteras.

Olyckan i Belton Horse Trial 26 april har skakat om fälttävlansnationen England. Trots all debatt om säkerhet omkom den rutinerade 47-åringen Ian Olding i ett rotationsfall vid ett inte särskilt stort hinder.

Nu höjs åter röster för bankonstruktioner med rena galoppsprång, linjer och hinder. Men framför allt handlar debatten denna gång om den rent mänskliga faktorn – hur ryttares synpunkter tas emot av banbyggare, funktionärer och förbund.

Hindret som blev Ian Oldings död, diskuterades ryttare emellan innan start. Det berättar flera ryttare i de senaste numren av tidningarna Horse&Hound och Eventing. Ryttarna gillade inte avstånden, som inte byggde på rena galoppsprång, och inte heller vinkeln mellan a och b.

Anonymt brev

Frågan är varför ingen sa något, ens till ryttarrepresentanterna på plats. ”Riders rep” har införts för att underlätta kommunikationen mellan ryttare och arrangörsstaben.

En av ryttarrepresentanterna i Belton säger till Horse&Hound att ryttare kanske drar sig för att säga något. ”Om allt sedan går väl skulle de känna sig dumma”, förklarar hon.

I ett anonymt brev till tidningen beskrivs ett mycket värre scenario. Förbundet British Eventing gillar inte tävlande som ifrågasätter funktionärers omdöme, hävdar brevskrivaren.

Rykten om svartlistning

Rykten om svartlistning av kritiska ryttare har också varit i omlopp.

Men i debatten finns också en självrannsakan och insikten om hur lätt det är att vara efterklok. Både bland Ian Oldings ryttarkollegor och inom British Equestrian som kommer att agera för att inblandade på alla nivåer ska bli mer lyhörda för ryttares åsikter.

Ett konkret förslag som förbundet tittar på är att ryttarna ska gå banan tillsammans med funktionärer.

Den 47-årige, rutinerade ryttaren Ian Olding föll på hinder 13a och fick hästen över sig.

Träfigurer förvirrade

Hinder 12 var utformat som ett utfodringsbord, följt av två långa galoppsprång fram till kombinationen 13a och b. Först ett bord och sedan två långa galoppsprång till ett utfordringsbord i vinkel. Framför b-hindret var två träfigurer av människor i naturlig storlek placerade.

Kritiken mot hinderkombinationen har handlat om att galoppsprången inte var rena och dessutom låg på böjt spår.

Placeringen av träfigurerna har också ifrågasatts. Hästar är programmerade att undvika människor och figurerna var förvirrande, säger en av ryttarna till Horse&Hound.

På marken framför bordet 13a låg ett antal kanadagäss i naturlig storlek.

• Skicka artikeln till en vän