Kinesen ny favorit i bilen

Storyn är knappt trovärdig. Men strunt samma. Med "Kinesen" är Henning Mankell tillbaka på banan och som vanligt är det stora stygga världen som hälsar på i lilla Sverige. Johan Rabeus är suverän som berättare.

Titel: Kinesen
Författare: Henning Mankell
Uppläsare: Johan Rabeus
Speltid: 18,16 tim
Förlag: Storyside

Henning Mankell kan verkligen vara ojämn. Sedan de första Wallander-böckerna rasade kvaliteten utför. Konstiga intriger, bittert och ibland rent slarvigt skrivet.

”Kennedys hjärna” för ett par år sedan var ett riktigt bottenapp. Snacka om en icke trovärdig historia som dessutom slutade med trådarna fladdrande för vinden.

Men ”Kinesen” är strålande underhållning. I vart fall som ljudbok.

Borta är den desillusionerade och flåsande Wallander med alla sina krämpor. In på scenen kliver nu en kvinnlig överdomare från Helsingborg.

Hon är visserligen också lite skruttig - farligt högt blodtryck - men rena hälsoundret i jämförelse med Wallander.

Domare Birgitta Roslin klämmer på sina bilringar, granskar kritiskt sitt ansikte i spegeln, funderar över sina vuxna barn men framför allt över sin man tågkonduktören som inte vill ha sex längre.

Men hon trampar aldrig in i bitterfällan. Hon är en sann yrkeskvinna och fortfarande mer nyfiken än vad som är helt nyttigt för henne.

Denna nyfikenhet för henne till Norrland där det värsta massmordet i Svedalas moderna historia utförts på en hel by. Poliserna i Norrland fattar ingenting, men Birgitta Roslin får upp ett spår som hon följer ända till Kina.

Med ”Kinesen” i bilen har man svårt att kliva ur. Inte blir det sämre av det långa inslaget om Kina. Ett stycke historia och en nyttig påminnelse om fattiga och rika, förtryckta och förtryckare.

Där är Mankell som bäst och hans empati som djupast.

Efter vissa kapitel klagar man inte på mycket i sitt eget liv, i vart fall inte på en hel dag.

Grattis till er som har ”Kinesen” kvar.

SH

• Skicka artikeln till en vän