Kortare läder kan rädda liv
För långa stigläder anses vara en orsak till att fälttävlansryttare får hästar över sig vid fall. Dagens ryttare måste träna sin lättsits mycket mer, hävdar erfarna tränare.
(Bild: Magnus Österlund med korta läder på Master Mind)
I Burghley i höstas året hakade Zara Phillips häst Ardfield Magic Star i ett hinder utformat som en svamp och kom ur balans i nedhoppet. Fallet blev våldsamt men både häst och ryttare klarade sig mirakulöst nog.
Hindret kritiserades hårt. Men det som diskuterades ännu mer var hur Zara Phillips kunde undgå att få hästen över sig. Bland annat på en säkerhetskonferens för svenska fälttävlansledare i höstas där en film med fallet studerades noga.
Zara Phillips red med ordentligt korta läder i en lätt sits över hästens rygg. Det gjorde att hon kastades av och bort från hästen, trots att farten vid fallet inte var särskilt hög.
Hade hon istället haft längre läder skulle hon sannolikt ha varit kvar på hästen och kunnat få den över sig.
Långa läder en trend
Flera bedömare, både här hemma och internationellt, hävdar att trenden är att dagens ryttare rider med för långa läder.
En orsak tros vara dagens tekniska banor och hinder som gör att farten minskat, vilket kan vara en fara i sig. Men ännu troligare är att många ryttare har dålig grundbalans och inte klarar av att rida i en riktig lättsits.
”Fältsitsen är verkligen inget nytt men någonstans på vägen har den försvunnit”, säger Jan Jönsson.
”Vi trycker mycket på detta i tränarutbildningen. Hur viktigt det är att kunna rida i en stadig lättsits. Det är svårare än trepunktsitsen och något man måste träna hårt på. Dessutom är det bra för hästen att få ryggen fri.”
I träningen ska också ingå att kunna växla mellan lättsits och trepunktsits och att förstå när man ska använda vilken sits.
Mark Todd plockas alltid fram som en förebild. Han styr, ökar och minskar tempot genom sin perfekta balans i en exemplarisk lätt sits som ger hästens rygg full frihet. Men så rider han heller inte omkull.
Försvann med steeplechasen
Mark Todd har en bakgrund som kapplöpningsjockey, liksom flera av de äldre fälttävlansryttarna. Dagens unga ryttare rider inte ens steeplechase.
”Steeplechasen plockades bort till OS i Aten. Förtjänsten är att hästarna inte blev lika trötta. Men något av traditionen med lättsits försvann. De som red steeplechase kunde hantera sin sits”, säger Jan Jönsson.
”Balansen måste övas upp. Kanske ska man också träna på att ramla av och rulla ifrån hästen. Många klamrar sig istället fast vid hästen till varje pris.”
Jan Jönsson fick militär utbildning på Strömsholm på 1960-talet. Som examen skulle man rida medelsvår hoppning och dressyr samt steeplechase. Först då släpptes man ut på terrängbanan.
”Alla som red fälttävlan då kunde mycket mer om ridning. Nu börjar man med fälttävlan.”
Jan Jönsson har länge förespråkat en stilbedömning enligt tysk modell i svensk fälttävlan på lätt nivå. Detta för att träna ryttarna i sits, position och anridning.
Nyligen infördes det i reglementet.
Lisa Hoff
Sporthästens nyhetsbrev
Prenumerera gratis.
De viktigaste personerna i sporten är ägare som inte säljer sina hästar.David Broome, brittisk hoppnestor i Horse & Hound
Kommentarer
Mantorp
Stod o tittade på framridningen till terrängen i Mantorp, påfallande många hade "långa" läder.
Korta läder
Att spekulera i om vi undvikit olyckor ifall ryttarna haft långa eller korta läder är att skjuta bredvid målet. Även om påståendet är rätt !
Vad vi saknar här i stor är en seriositet bland tränare, ända upp på landslagsnivå, som stoppar ryttare och säger: Din position är inte säker, du hoppar inte tillräckligt bra osv.
Vi har ryttare på landslagsnivå i fälttävlan som har en katastrofal grundsits i hoppning, med överliv fram på halsen och skänklar vid ljumsken på hästen.....Men ingen säger Stopp....
Att införa stilbedömning är ett utmärkt sätt att komma tillrätta med grundsitsen, den borde ingå och vara obligatorisk till och med lätt klass nivå ( 1,00 m fälttävlan )
Vi har infört ett kvalsystem, ett skämt, som vi alla kan kringå genom att rida i vår hemmiljö, med inbjudna domare och banbyggare. Hoppa två rundor på den nivå vi vill och ....vips... vi är kvalade.
Det är väl på tävlingsbanan vi ska, med nervositet och allt, stämma av vår utbildningsnivå....!!??
Sen kan man plötsligt begära att man blir undantagen kval om man rider på trestärning nivå..... Lika för alla, eller ??? Är det inte lika farligt rida på trestjärning nivå som 0.90 eller 1.00 ???
Jag har personligen hört landslagsledning klaga på dålig grundridning/ position på ryttare. Men jag har aldrig hört dem säga stopp till någon Jag har inte hört nästan någon hopptränare, förutom EG Haking som ska ha en stor eloge för sitt engagemang i positionsträning av sina elever, betona vikten och säkerheten i en bra grundsits i korta läder. Vidare tycks intresset för att vilja kunna hoppa säkert vara tunt bland fälttävlansryttare, oavsett nivå.
Nu förespråkar jag, som förstått, korta läder och att det är bättre, som sägs i reportaget, med att ryttaren kommer bort ifrån hästen vid eventuell fasthakning osv..
Men jag söker också ett engagemang där tränare vågar stå upp och säga: Stopp, du har en för dålig grundsits för att rida säkert....
Baksidan är att en och annan avstår att fortsätta rida för densamme och det blir ett ekonomiskt bortfall för denne tränare.....
Lika är en av säkerheterna att undvika överträning på terränghinder. Vilket kan göra vissa hästar övermodiga i terrängen, andra såklart inte. Men upp till tränare att säga stopp, igen...
Inte att förväxla med typ-hindersträning och öva hästars mod på svåra hinder.....
Det ÄR farligt att handskas med hästar, vare sig vi rider dem eller bara är i stallet. Jag är övertygad om att det avlider mer människor, eller att det blir mer allvarliga konsekvenser för människan av att bara hantera hästar i stall eller hagar än att rida dem.
Men vi gör alla vårt eget val att vara med hästen, i vilken form vi än gör det.
Långa läder - speciellt en trend i Sverige
Jag skulle vilja påstå att det gäller specifikt för Sverige, i England ser man sällan ryttare i terrängen med för långa läder, där lägger man ned mycket tid på sits och balans och är mycket noggrannare med sin position. I Sverige däremot så ser man många ryttare med alldeles för långa läder i terrängen, dessutom ser man ryttare som sitter ned i sadeln vilket gör det mycket tyngre för den stackars hästen, det är bara att studera terrängbilderna i Tidningen Ridsport, speciellt JR och YR men även vissa av seniorerna.
Skriv ny kommentar