Tillbaka på banan
55 ryttare ställde upp i 1.50-kvalet till Riders Tour. Två var svenska.
En blev etta. Den andra tvåa.
Det borde vara lite av ridsporthistoria som skrevs i Hannover lördagen 22 oktober av Douglas Lindelöw och Henrik von Eckermann.
För när senast blev dubbelt svenskt i topp senast i en klass av denna rang i Tyskland?
Douglas blev etta med Talina och Henrik tvåa med Heraldo S. Tidigare på dagen hade han vunnit en klass med Quibell.
För Henrik har det varit rena ketchup-effekten den senaste tiden.
Och nu är även Douglas och Talina tillbaka på banan igen med besked.
Viva Espana
Den spanska EM-publiken på Club de Campo var lite speciell.
Den minglade minst lika mycket som den följde tävlingen. Barnen lekte, hundarna skällde (skylten med en överstruken hund verkade gått spanjorerna helt förbi) och det var ALLT annat än tyst hur spännande det än blev inne på banan.
Men vinnaren visade de all sin uppmärksamhet och uppskattning. Kanske inte en helt objektiv iakttagelse, men det kändes som RGB och Ninja var publikfavoriter - även hos den stora hemmapubliken som verkade vara "helt vanliga" Madridbor.
Hur man kunde se att det inte var hästexperter? Ja till exempel var banan full av publik som promenerade runt och tittade på hindren under ryttarnas bangång. En del med sina GT-drinkar i handen.
Speakern fick ropa åtskilliga gånger innan folket masade sig ut.
Apropå Gin Tonic verkar det vara ett helt normalt sätt att släcka törsten för Madridbor i 33-gradig värme mitt på blanka dagen.
Inte för normala
Banbyggare Santiago Varela hade tänkt ut finurliga EM-banor på Club de Campo i Madrid.
En oxer med vanliga grön-vita bommar i finalen första omgång till exempel, orsakade en hel del rätt grova rivningar.
"Den ser inget speciellt ut", mös Santiago Varela när han gick banan med pressen.
"Men se här, tänk på att solen snart kommer att stå rakt i riktningen."
Santiago Varela är en trevlig prick och hade en av de bästa bangenomgångarna på länge.
En del hinder beskrev Varela som rätt lätta.
"Ja, för normala människor är de svåra, inte för ryttarna. Men de är inte normala människor", som han uttryckte saken.
Sympatiskt nog var söndagens två banor lite lägre än lagfinalens.
Spansk synvilla
Detta hinder revs av alla svenskarna i lagfinalen, och många andra. Inte svårt att förstå varför.
De bleka färgerna i kombinationen liksom försvann mot den vita sanden och det starka spanska solljuset. Men även distansen var tricky, berättade assisterande banbyggaren Javier Trenor.
Innan stod en maffig trippelbarr. De flesta valde sex galoppsprång. Marco Kutscher gick på fem med Cornet Obolensky och klarade kombinationen.
Snyggt, tänkte Henrik von Eckermann och ändrade sin plan från sex till fem språng. Det skulle han inte gjort. Rivningen kom som ett brev på posten. Efteråt sa Ludger Beerbaum att han hellre skulle valt på sju.
Ovanlig vattenlinje
Söndagens första finalrunda bjöd på en ovanlig linje - kombination, vatten, kombination. "Jag har då aldrig sett en sån vattenlinje", sa Sylve Söderstrand.
Linjen, signerad Santiago Varela, låg på diagonalen, avslutade finalrunda ett och orsakade en del problem. Dock inte för vår nye europamästare och hans Ninja.
"Jag har använt den en gång tidigare, fast lägre, i en nationell tävling. Och det blev en del problem, ja", sa signor Varela under bangången och såg mycket nöjd ut.
"Sex galoppsprång före och efter vattnet är det bästa.
Så här var linjen uppbyggd:
Trippelbarr 155 hög, 210 vid
11,20 meter
Koppelräck 157 högt
26 meter
Vatten 4 meter
26.50 meter
Koppelräck 155 högt
8 meter
Oxer 155 hög, 170 vid
Mål
Klarare vatten
Vit sand, stark sol och blekt vatten var ingen bra kombination. Till EM:s tredje dag gjordes vattengraven om.
Tre av fyra svenska hästar trampade i vattnet EM-hoppningens andra dag, och många med dem.
Alla utan en förbundskapten protesterade hos arrangören och till nästa dag var det helt annat stuk på graven. Blåare vatten, en högre tydlig häck före och röd, istället för gul kantmarkering.
Efter det blev mer normalt antal fel på vattnet.
Dåligt minne Sylve?
EM-medaljen i Madrid var inte alls Sylve Söderstrands första guld.
Redan i VM 1993 blev det guld både i lag och individuellt med Sylve som lagledare, vilket han verkar ha glömt - alternativt förträngt.
I laget red Sarah Thunholm, Christel Behrmann (numera Gyllenhammar) och Helena Lundström, som också vann individuellt.
Det är alltså journalist-VM i Stockholm vi talar om.
Robert Solin, Hästmagazinet, platsade inte i guldlaget. Han konkurrerades ut av Ebba von Essen, Radiosporten.
USA tog silver och Frankrike brons.
Journalist-VM reds även i Bern 1991 och i Buenos Aires 1994. Sverige tog silver respektive brons.
"Vi låg i träning och Sylve var mycket entusiastisk", minns Sarah Thunholm som försvarade blågult alla tre gångerna.
Sporthästen hoppas på ett nytt VM och har efter en liten paus på 15 års tagit upp hoppträningen igen (till hästens stora förvåning). Och so far so good. Inga blåmärken än. Here we come Sylve!
Henke höll koll
Henrik von Eckermann klarade vetchecken.
Henrik och Coupe de Coeur fick vänta bakom en häck på sin tur till Madrid-EM:s veterinärbesiktning, för säkerhets skull.
Hingsten såg rätt slö ut, men efter hans överfall på Quintero i Leipzig i våras vet alla att skenet kan bedra. Rätt var det är, i ett obevakat ögonblick, kan fan flyga i skimmeln.
Henrik hade satt på en longerlina och höll koll hela tiden.
Och nej, Coupe de Coeur har inte fått boxen bredvid Quintero som är i Madrid som Rolf-Göran Bengtsson andrahäst.
Vaddå lagom?
Isabell Werht tog kommandot och gav järnet i Rotterdam från första steg till sista halt.
Kommer ni ihåg Scandinavium förra året. Den tyska dressyrdrottningen Isabell Werth var där med påläggskalven El Santo, en allt annat än elegant och ädel häst.
Isabell laddade med att mata sin bebis med flaskan på ryttarläktaren och baxade sedan runt sin kuse med en frenetisk energi och framåtanda.
Nu, ett och ett halv år senare, red hon in på en sjundeplats i EM-kuren i Rotterdam på 80.536 procent. En oförglömlig syn.
När El Santo tänkte stanna och ta det lugn i första piaffen var Isabell genast där med krokarna och gav ett kommando som var omöjligt för El Santo att missförstå. Och som han kom ihåg resten av programmet.
Likaså var det omöjligt att ta miste på vad som var ökning och samling.
Nadine + Totilas
Gals bästa till Minderhouds bästa känns väl som en rimlig tanke när Nadine nu går i avel.
Hans Peter Minderhouds fuxsto Exquis Nadine slutade sin karriär med flaggan i topp efter att ha blivit elva i EM-kuren i Rotterdam på 76.589 procent.
Under avtackningen hyllades hon av publiken, medan hennes ryttare fällde en tår. Själv såg hon mest förundrad ut.
Nadine är 16 år och efter Partout - Roemer. Hon har med Minderhoud i sadeln tagit lagsilver i OS 2008, lagguld i VM 2010, lagsilver i EM 2007 och nu EM-lagbrons.
Hans Peter Minderhoud var klart rörd och sa:
"Hon gav allt i kuren, men det fanns inget bättre tillfälle för henne att sluta än detta."
Stoet ska få varva ner i vinter för att betäckas i vår.
Sporthästens nyhetsbrev
Prenumerera gratis.
London realises the importance of the press - how without TV, newspapers, magazines and the internet the Games would be worth very little.Julie Harding, chefredaktör, Eventing
-
BLOGG Rolf-Göran Bengtsson har gjort entré på Idrottsgalan på sitt vanliga smygande sätt.…
RSSDet senaste från Sporthästen.se direkt i din dator.
