Ridsport jämförs med DDR-doping

Der Spiegels omtalade reportage om doping och kemisk barrering skakade tysk ridsport. Om det skadade återstår att se. Det kan också ha varit en väckarklocka.

Ridsporten brukar klaga på mediernas dåliga intresse. Men i höstas fick tysk ridsport massor av publicitet, fast av värsta sorten.

OS i Hongkong fick den tyska mediagiganten Der Spiegel, att gräva i ämnet doping och otillåtna medel. Den första november publicerades resultatet: sex sidor reportage.

Då hade redan sportens magasin Reiter Revue haft ämnet som huvudtema.

Kritiken är skoningslös. Bruket av capsaicin beskrivs som kemisk barrering och sporten som en enda stor gröt av personer som håller varandra om ryggen för att få del av de stora pengar som hästhandel genererar. Inte minst genom nya aktörer från Ryssland och Arabländerna.

Tätt sammanflätade

Toppryttare, tränare och förbund – ingen kommer undan.

”I Tyskland finns ingen sport i vilket funktionärer, sponsorer, arrangörer och toppatleter är lika tätt sammanflätade”, skriver Der Spiegel och utgår från Christian Ahlmans häst Cöster för att beskriva hur en kedja av släktskap, beroenden och gemensamma affärer kan se ut.

I den kedjan ingår till exempel Winter-Schulze, Isabell Werth, Hendrik Snoek, Beerbaums,Gravemeier, Toni Hassman, Paul Schockemöhle.

”Hittills har alla dessa personer gjort profit på denna kontinuerligt växande marknad” som enligt Der Spiegel årligen omsätter 2,6 miljarder Euro och sysselsätter över 300 000 tyskar.

Frågan är om capasaicin och andra medel ska betraktas som harmlösa eller inte.

Bortförklaringar

Der Spiegels ståndpunkt är klar. Antingen är hästen sjuk eller frisk. Bara friska hästar ska tävla och är den frisk behövs inga medel. Allt annat är bara bortförklaringar, menar tidningen och skriver att: ”Hästen är inte längre en sportkamrat utan en sportmaskin” som ska prestera jämt.

I potten ligger både stora prispengar och hästens värde på marknaden.

Det tyska ridsportförbundets sportchef Reinhardt Wendt säger i artikeln att förbundet sedan Aten 2004 gjort allt man kunnat för att slippa nya dopingfall.

De två Der Spiegel-journalisterna är måttligt imponerade och pekar på det faktum att förbundet sköter dopingtesterna själva vilket kan jämföras med det gamla Östtysklands dopingsystem.

Men med 1.4 miljoner starter är frågan hur många tester man rent tekniskt mäktar med. Dessutom påpekar Der Spiegel att inga tester görs under träning och att man därför inte kan ha en aning om vad som pågår i stallen mellan träning.

Jo, aningar finns. Skötare berättar om elsporrar samt elbarrering och enligt uppgifter till tidningen finns någon som kallas ”flygande holländare” som åker från stall till stall och ger hästar en cocktail av smärtstillande och annat som ska ligga precis under gränsen inför en tävling.

Debatt startat

Men nu har en tysk debatt om doping startat i sporten. Påtryckarna kommer bland annat från uppfödare som menar att de tyska hästarnas rykte är hotat.

”Vi märker att köplusten minskar. Hobbyryttare funderar om detta verkligen är sport”, säger en uppfödare till Der Spiegel.

Om inte attityden förändras i grunden kommer ridsporten att förknippas med samma fusk och låga trovärdighet som i cyckelsporten, menar Der Speigel.

Der Spiegel är Tysklands ledande magasin för undersökande journalistik och samhällskritisk granskning. Varje vecka distrubueras 1,1 miljoner exemplar av den tryckta tidningen, understödd av en nätversion.

Läs reportaget i Spiegel Online.

http://www.spiegel.de/sport/sonst/0,1518,587846-2,00.html

Lisa Hoff

• Skicka artikeln till en vän