"Utan mamma funkar det inte"

ÅRSTA-RUNSTEN Ensam kille på ridskolan och noll hästbakgrund. Men stockholmaren Axel Wenehult, 17, har bara tvekat en gång – när första ponnyn dog. Målet är att rida professionellt.

BILD: Axel och Lena Wenehult med nyinköpta Willomar ”Wille”.

KORT OM Axel Wenehult, Årsta-Runsten Sportryttare

ÅLDER: 17 år
BOR: Stockholm, hos mamma i Hammarby Sjöstad och hos pappa i Sköndal.
PLUGGAR: Första året på Berga Naturbruksgymnasium, linjen Häst och jord.
HÄSTAR: Willomar, 7 år (e. Landlord – Cortez), Hubert, 15 år (e. Robin Z) och Rollo, år (e.Robin Z)
STALL: Runstens gård
GREN: Hoppning
TRÄNAR FÖR: Åsa Torninger
FÖREBILD: Alexander Zetterman

Axel Wenehult håller en låg profil. Han tävlar inga stora klasser, har inte fått några dyra hästar och tränar långsiktigt och målinriktat. Men hans liv kretsar kring hästar. Grabben vet helt klart vad han vill, trots sin lågmälda framtoning.

”Det skulle vara kul att fortsätta med hästar och tävla större klasser”, säger han där vi sitter på Runsten Gårds uteservering.

Axel har precis kommit från skolan någon mil bort, skjutsad av mamma Lena Wenehult. I stallet, ett enkelt "skjul" med tre boxar, väntar två hästar på att ridas.

”Kanske åka till någon ryttare. Utomlands kanske, om det är ett bra ställe. Det är så tankarna går.”

Några andra yrkesval finns i vart fall inte och valet av linje på naturbruksgymnasiet är klockrent: Häst och jord.

”Det är mest häst men mycket om hur man sköter en egen gård också. Det är bra om man ska ha en gård nångång, att vara händig och praktisk.”

Häftig känsla

När Axel växte upp i söderförorten Sköndal fanns inget som ens påminde om häst i tillvaron.

Ändå blev han helt frälst första gången han kom i kontakt med hästar för tio år sedan.

”Mina föräldrar hade hyrt ett sommarhus i Småland och grannarna hade hästar”, berättar Axel.

”Det var tre systrar som hade varsin häst och det var kul att se hur tjejerna gjorde. Jag fick prova och tyckte att det var en häftig känsla att sitta på en hästrygg.”

Hemma i Stockholm igen efter sommaren började Axel och en av hans storebröder på Enskede Ridskola. Brorsan slutade efter ett år.

Men Axel var fast. Att han var ensam kille var inget problem.

”Jag tänkte inte så mycket på det, bara på hästarna. Och ridskolan gjorde allt för uppmuntra. Ingen av mina kompisar i skolan red, men ingen har retat mig heller.”

Tung förlust

När Axel var 10-11 år hyrde föräldrarna en B-ponny under vintern. Efter det köptes D-ponnyn Safir och stallades upp i ett kollektivstall i Huddinge. Med Safir kom hoppning och tävling in i Axels liv.

Dessvärre blev Safir skadad och fick tas bort.

”Jag var jätteledsen och red inte på flera månader.”

När förlusten av Safir börjat sjunka in vaknade lusten igen. Axel var då 13-14 år och redan ganska lång (idag är han 1.97) och någon ny ponny var inte aktuellt. Ny häst blev Rollo, en snäll, lättriden häst som hoppat 1.30.

Axel kom igång så smått med tävlandet, tog några placeringar och hann starta 1.10 innan Rollo fick problem med sina framfötter och blev konvalescent. Idag står Rollo på Berga Naturbruksgymnasium och håller på att sättas igång.

Istället för Rollo fick Axel låna en häst genom Runstens Gård.

”Den var lite för svår för mig och hade inte hoppat så mycket”, säger Axel som lämnade tillbaka hästen.

Ny lånehäst, också den genom Runsten, blev Hubert, född 1995. Det fungerade mycket bättre.

Utvecklats med Åsa

”Vi har tävlat 1.15 och målet är att komma högre. Hubert är 15 år men har inte gjort så mycket och har en del kvar att ge.”

Genom flytten till Runstens Gård för ett och ett halvt år sedan började Axel att träna för Ted Nätterqvist och KG Svensson. Sedan i höstas är det emellertid bara Åsa Torninger, anställd på Runsten, som står för coachningen. Även utanför betald träning.

Axel är helnöjd.

”Jag kan prata med Åsa när som helst, rider bara privatlektioner och hon går banan med mig på tävling. Jag har utvecklats väldigt.”

Sedan en dryg vecka står 7-årige Wille bredvid Hubert i stallet. Wille är köpt genom Pontus Westergren som tidigare haft sin verksamhet på Runsten.

”Jag provred flera hästar hos Pontus men fastnade för Wille. Han har hoppat 1.20, är bra att sitta på, bekväm att jobba och kändes fin att hoppa. Sedan har han bra psyke och snäll i hanteringen. Det är bra för mamma.”

En helt vanlig mamma

Axels pappa stöttar också. Men mamma Lena är den viktigaste personen för Axel. Hon skjutsar mest och hjälper till nästan varje dag med hästarna.

”Utan mamma skulle det inte funka”, konstaterar Axel utan omsvep.

”Hon är en helt vanlig mamma som haft lite egna hästdrömmar men som inte kunde något från början. Nu vet hon väldigt mycket. Har läst mycket, tittat mycket på andra och lärt av egen erfarenhet. Precis som jag.”

”Nu är vi hästmänniskor.”

Axel tycker att han och mamma är ett perfekt team.

”Mamma vill att det ska gå bra på tävling, men hon pushar aldrig och blir inte besviken om det går dåligt. Det är skönt. Hon vill att jag ska tycka det är kul.”

I Falsterbo, Globen och Scandinavium sitter Axel och Lena alltid på läktaren.

”Då bli jag riktigt taggad, får mycket inspiration. Sedan åker man hem och försöker efterlikna ryttarna där”, säger Axel med inlevelse.

”Alexander Zetterman är en som ser jag upp till. Jag gillar lugnet i hans ridning, samtidigt som han är effektiv.”

I helgen rider Axel Pay & Jump hemma på Runsten. För att få hoppa bägge hästarna. Sedan ska han se ut en lämplig tävling, utan att verka ha allt för bråttom.

• Skicka artikeln till en vän