"Vem ska våga köpa hingst?"

Bruksproven är i full gång. Men utan Westlifes Indoctro-son Vivaldi K som inte fick dispens att visas som prestationshingst. Orsak – den hade köpts en vecka för sent. (Bild: Indoctro, het i Europa)
Gynnas svensk avel verkligen av stelbenta regler? undrar Lotta West.

Hur Vivaldi hade visat upp sig som prestationshingst på Bruksprovet är naturligtvis omöjligt att säga. Likaså om han hade blivit godkänd.
Grejen är att Vivaldi K inte ens fick chansen.
När han köptes i Tyskland i höstas fick hans pass expressbehandling för att vara klart till Avelschampionatet på Flyinge, som var ett måste gå för att få visas som prestationshingst. Men anmälningstiden hann gå ut.
”Vi försökte efteranmäla, han hade ju över 50 nollor i tyska hoppningar på rätt höjd”, berättar Lotta West. ”Men det gick av någon anledning inte.”
Lotta fick rådet att söka dispens till Bruksprovet eftersom ”det var en mycket intressant hingst”. Indoctro-blodet saknas ju i Sverige.

Inga blyga violer

Hon såg också till att hingsten gick de svenska Elit-tävlingar han behövde, vilket han gjorde med gott resultat.
Lotta och Jan West är inga blyga violer. Hingsten hade köpts med tanke på Bruksprovet och självklart låg de på för att få ett besked från nämnden - innan anmälningstiden löpte ut 12 januari.
Beskedet dröjde och för säkerhets skulle betalades anmälningsavgiften på 15 000 kronor. Så att det inte skulle falla på något dylikt, en gång till.
Men det blev nej.

Strikta regler

Avelsvärderingsnämnden valde att gå strikt efter reglementet.
"Om inte Vivaldi fick dispens, vad är det då som krävs?" frågar sig Lotta.
”Det är så stelbent. Den motivering jag fick var att göra lite resultat i år så att vi skulle få fler ston nästa år. Ja, men då tyckte dom ju nånting.”
Ska folk uppmuntras att satsa på hingstar? Eller får de skylla sig själva när de tar risken att köpa hingst? Spelar det över huvud taget någon roll om hingstar är svenskägda eller inte?
Lotta bara undrar.
”De här hingstarna är inte direkt gratis”, som hon säger.
”Det tar lång tid att nå ett nollresultat. Nu förlorar vi ett helt år. Får man en bedömning, oavsett vilken har man något att gå på. Nu rinner pengarna bara iväg.”

Stor sponsor

Lotta West har seglat upp som en av landets större hingstägare och en betydande sponsor av sporten. Hon investerar stora pengar av sitt och Jan Wests bolag Westlife och träffar ofta rätt. För det mesta med ett stort skratt.
Nu har hon väldigt lätt att hålla sig för skratt.
För ASVH:s reglemente tycks vara lika orubbligt som det svenska urberget. Och Westlife är ingen hobbyverksamhet.
”Jag har lagt ner mycket eget kapital i det här, men ska självklart inte ha något innerspår för det”, säger Lotta.
”Jag ville bara visa min hingst. Det var därför jag köpte honom. Men vem ska våga köpa hingst och ta hit när det ska vara så här? ”

Klippte 1.60

Lotta West köpte Vivaldi K efter ett tips. Hon vill gärna få in Indoctro-blodet i Sverige och denna 6-åring klippte utan vidare 1.60.
”Jag tyckte om honom direkt. Han är välbalanserad och har tre bra gångarter. Ett jättebra möderne också”, berättar Lotta.
Vivaldi var inte visad i Tyskland eller Holland. Hans tyske ägare och amatörryttare hade inte några ambitioner i den vägen, enligt Lotta. Däremot var han flitigt tävlad.
Haken var att han inte hade gått Bundeschampionat, som är en godkänd merit enligt det svenska hingstreglementet. Det var därför det var så viktigt att få med honom i det svenska Avelschampionatet.
”Det känns snöpligt. Alla ska ha samma villkor, men ingen ska väl behöva motarbetas? Fågan är hur mycket mer man ska satsa”, säger Lotta.
Lisa Hoff

• Skicka artikeln till en vän